Lindholmens Naturreservat

Lindholmen är beläget norr om Norrtäljeviken, cirka 1.5

km nordost om Norrtälje centrum. Åk österut mot Vätö

och sväng av till höger vid reservatsskylt. Cykelväg finns

längs med Vätövägen.

Lindholmens naturreservat invigdes den 16 maj

1996 av riksdagens dåvarande talman Birgitta Dahl

och är det första naturreservat som inrättats av Norrtälje

kommun. Området har med sin rika flora och

sitt rika fågelliv, lockat till sig många besökare och

blivit ett populärt strövområde. Reservatet är på ca

4 ha och ligger strax öster om Norrtälje stad, bredvid

reningsverket med samma namn. Området är en

berg- och moränkulle bevuxen med lövträd, där de

dominerande trädslagen är ek, asp och hassel.

På våren täcks marken av vitsippor

De dominerande trädslagen i naturreservatet Lindholmen

är ek och asp. Överallt i reservatet och främst på kullen,

förekommer buskar av hassel. Här och var förekommer

även enstaka ädellövträd som lind, ask och lönn. Ett flertal

rödlistade arter förekommer på vissa av träden i reservatet,

bland dem kan nämnas stor aspticka, liten punktlav

och blanklav.

Lindholmen är känd för sin rika vårflora. På våren täcks

marken av vitsippor, det är under denna period som området

är som vackrast. På våren växer även blåsippa, nunneört,

liljekonvalj, vätteros och lungört. På sensommaren

blommar lundväxter såsom tandrot, hässleklocka, spenört

och storrams. I den sydvästra delen av reservatet är det

lite öppnare, där återfinns ett flertal arter som är vanliga

i ogödslade ängs- och hagmarker. Här trivs den sällsynta

orkidén Adam och Eva, men även brudbröd och darrgräs.

Lindholmen har ett rikt fågelliv. Här hörs många fågelarter

sjunga från träden. Har man tur kan man få se stenknäcken

som är en gulvit fink med mycket kraftig näbb,

(gråblå under häckningstiden).

Lindholmen stängslades på 1990-talet in med en trägärdesgård

byggd enligt tradition från Roslagen, helt utan

spik och ståltråd.

Lindholmens historia

Under 1600- och 1700-talet tillhörde Lindholmen först

Strömsbacka torp och därefter byn Knutby. Området var

till skillnad från idag helt fritt från skog och användes på

den tiden som slåtteräng. Först i slutet av 1700-talet slog

de första ekarna rot, ekar som än idag växer och frodas.

Ängsbruket upphörde en bit in på 1900-talet och området

blev istället betesmark och har använts som detta ända

fram till idag. Man kan under vissa perioder av året se

betesdjur i reservatet, då betet är viktigt för att bevara den

forna ängsfloran. Området sköts också regelbundet med

röjningar för att gynna de värdefulla ekarna.

I den stora backen på den södra sidan av Lindholmen

finns en stensättning som sannolikt härstammar från äldre

järnåldern. Stensättningen är rund och har en diameter på

ca sju meter. Hundra meter söderut från denna plats finns

ännu ett objekt som tros vara en fornlämning, men på

grund av att den är så svår att skilja från en naturbildning,

har den ej blivit registrerad som fornlämning.
 

Skötsel

Ändamålet med Lindholmens naturreservat är att gynna

ekarna och de naturvärden som är knutna till eken som

art och ekbacke som naturtyp. Därför sköts reservatet

regelbundet med röjning av bland annat hasselbuskar och

sly. Man avverkar även en del träd, framförallt asp. Mitt

på kullen där det är som mest bevuxet, har man lämnat

plats för skuggväxter och låtit växter och träd växa relativt

fritt. Längre ner mot strandkanten har man glesat ut

bland träden för att få ett intryck av ängs- och betesmark.

I den sydvästra delen av reservatet finns det dessutom

en strandäng.

Skulle reservatet lämnas utan åtgärder, har

snart granen vandrat in och tagit över området. Detta vore

förödande då eken är i behov av ljus och öppen mark för

att må bra. Dessutom är det många olika insektsarter som

är knutna till eken och som är beroende av den miljö som

förekommer på Lindholmen, då de flesta av dessa arter är

värme- och ljusälskande.

Stenknäck

Tandrot

Hässleklocka

Orkidén Adam och Eva växer nära gärdesgården i väster.

Roslagsfåren trivs på Lindholmen

Roslagsfåret hör till Sveriges gamla lantraser och härstammar,

som namnet antyder, från upplandskusten. De

får som finns idag härstammar från en besättning på Raggarön

som ligger i Östhammars kommun. Roslagsfår är

i allmänhet både lugnare och tystare än andra fårraser.

Vuxna roslagsfår är oftast vita, men det förekommer även

svarta och ljusbruna djur med vita teckningar.

Under 1900-talet har antal roslagsfår snabbt minskat.

Om de inte hade bevarats på Raggarön hade de varit helt

försvunna idag. Stiftelsen Norrtälje Naturvårdsfond startade

år 1995 ett projekt för bevarande av roslagsfåret. Idag

ser situationen för roslagsfåret bättre ut, tack vare Naturvårdsfondens

engagemang samt föreningen Allmogefåret

som arbetar med roslagsfåret och andra hotade fårraser av

allmogeras.

Markägare och förvaltare

Norrtälje kommun

Ledningskontoret

Box 800

761 28 NORRTÄLJE

Telefon 0176-71000

www.norrtalje.se